Källförteckning och källkritik

I er Keynotepresentation ska ni lägga in era källor i en lista, det kallas för källförteckning. Det gör ni på sista sidan i dokumentet. Ni ska också skriva en kort källkritik där, det vill säga förklara för mig varför ni litar på de källor ni använt er av.

Er källförteckning skriver ni på följande sätt:

Böcker:

Efternamn, Förnamn (år). Titel. Förlagsort: Förlag.
Exempel: Söderberg, Hjalmar (1901). Martin Bircks ungdom. Stockholm. Albert Bonniers förlag.

Hemsidor:
Ange hela URL-adressen. [Datum för hämtning].
Exempel: http://ncm.gu.se/node/4880 [Hämtad: 2010-10-19].

OBS! Det räcker inte att skriva google.com, utan man måste ange den faktiska hemsidas hela adress som man hittat information på.

Bildens källa: pixabay.com

Källkritik
Källkritik betyder att man ska försvara varför man valt just de källor man valt. Det handlar helt enkelt om att ange flera skäl för varför de är trovärdiga. Man kan ta upp olika saker när man skriver sin källkritik:
1. Vem har skrivit? Om en expert inom ämnet skrivit är det antagligen mer trovärdigt.
2. Varför är texten skriven? En reklamtext som är skriven för att sälja en vara kanske inte tar upp alla nackdelar med produkten. Ofta är det bra att ha flera källor med samma information, så vet man att den är riktig.
3. Är det första- eller andrahandsinformation? En text om en bok kan aldrig skriva om allt som står i boken (hela poängen med till exempel en recension är att kortfattat berätta om boken). Vill man ta reda på precis hur det är så ska man, om man kan, försöka gå till förstahandskällan.

När man läser i läroböcker och uppslagsverk så har läraren ofta gjort valet av källan och eftersom texterna är skrivna av experter och tryckta i böcker av förläggare så kan man vara trygg med att det är bra information. När man söker upp information på Internet är det dock svårare att veta vad som är bra information och var det finns felaktigheter. Därför är det extra viktigt att ni skriver en källkritik om de hemsidor ni använt er av. Här är punkter man kan tänka på:

Checklista:

• Verkar innehållet på webbsidan vara vettigt?

• Vem har skrivit texterna?

• Vem äger webbsidan? Är det en officiell webbplats eller inte?

• I vilket syfte har sidan publicerats?

• När är den publicerad?

Råd vid val av källa på Internet:

Välj källor som redovisar så många av följande

punkter som möjligt:

• Namnet på författaren

• Författarens/informatörens titel, yrke eller position

• Författarens/informatörens organisationstillhörighet

• Datum när sidan gjordes och eventuella versioner eller uppdateringar

• Författarens/informatörens personliga data (adress, telefon etc)

• Referenser

• Avsikten med informationen

• Målgrupp för informationen

• Har hemsidan en egen lista på källor som uppvisar någon form av kvalitetskontroll? (Bra källor)

RANGORDNING AV KÄLLOR PÅ INTERNET

Officiella webbsidor

Webbplatser som ägs av myndigheter (i demokratiska länder), universitet och institutioner är mest tillförlitliga. Nyhetstjänster på nätet är ungefär lika trovärdiga som andra nyhetsmedia.

Organisationer/företag

Hur tillförlitliga dessa är beror naturligtvis på deras allmänna trovärdighet. Jämför Amnesty med Nordland. Kommersiella företag lägger upp en webbplats för att marknadsföra sig själva, vilket innebär att man som användare ska se upp för reklam.

Enskilda hemsidesmakare

Dessa ansvarar själva för innehållet. Ofta ligger de hos en kommersiell Internetleverantör eller en gratis hemsidesvärd. Men en students undersida till en institutions hemsida eller en anställds egen sida under företagets domän är inte mer trovärdig.

Bloggar och debattinlägg i diskussionsgrupper.

Är ofta men inte alltid otillförlitliga. Ska de vara att lita på behöver du känna till skribenten. Usenet är oftast vildvuxet men kan i specialfall vara användbart. E-postlistor är ofta mer slutna och därmed bättre - här kan man hitta verklig expertis. Modererade listor är bäst. Undersök om e-postlistorna har arkiv. Chattar generellt - glöm dem.

Desinformatörer.

I botten på trovärdigheten ligger rena desinformatörer, fejkade webbplatser och bluffmakare.

Källa: Tidningen i skolan, http://www.mediekompass.se/ [2013-02-14]